När komikern Måns Möllers son diagnostiserades med autism föll hans värld ihop. Detta blev för Måns en vändpunkt i livet som han beskrev i sin föreställning “Jävla pajas – det här skojar du inte bort.” Måns berättade i en intervju när föreställningen var aktuell 2013-2014 att med tanke på allt som hänt i hans liv de senaste åren orkade han inte stå på scenen och skoja om skosnören och dokusåpakändisar. Han menade att det kändes angeläget att få berätta sin historia, trots utmaningen det innebar att det handlade om hans egen son. Vilket föredöme! Jag såg inte föreställningen på SVT play förrän 2015 när min son nyligen hade diagnostiserats med autism. Föreställningen var genial! Varm, modig, naken och bitvis hysteriskt rolig. Skildringen utan ett uns av bitterhet som bottnar i villkorslös föräldrakärlek har lämnat spår i mig. Att göra sprängkraftig humor av allt det rörande är precis i min smak. Jag har sedan dess haft med mig i bakhuvudet att vi inte kan påverka allt som händer oss MEN att vi väljer vår inställning till det hela och på vilket sätt vi går vidare. Det går inte alltid att göra om och göra “rätt”. Måns fortsätter sitt arbete för barn med neuropsykiatriska funktionshinder i sin insamlingsstiftelse, vilket han beskrev i sin föreläsning (snarare föreställning) “Att nå sina mål”.  Jag var  på plats och lyssnade på honom i slutet av förra året där han med värme och humor behandlade frågor som “Vad har vi för mål?”  “Hur når vi dit”  “och vad gör vi när allt gått åt helvete?” Jag är en person som älskar utmaningar och jag ser det som att min son är mitt livs största utmaning. Han har fört in mig på vägar jag inte tidigare trodde fanns eller var möjliga. Han har fått mig att reflektera över alla mål jag tidigare haft.  Jag har ändrat riktning och ser med spänning, blandat med lite rädsla fram emot vart det leder mig ❤️

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.