Välj inte bort ett annorlunda barnbarn

Gästinlägg från mormor

I helgen reste Matheos familj bort på  minisemester tillsammans med klasskamrater till Milian. Jag som mormor tycker det är viktigt för lillebror att spendera tid med bägge sina föräldrar ibland. Detta gick att genomföra tack vare att det var hans helg på Ågrenska, dvs han skulle vara där 9-16 bägge dagarna.

Även fast jag och min man träffar Matheo ofta och under åren passat honom, märker vi att det blir svårare och svårare att vara ensamma med honom ju äldre han blir.

Jag blev orolig när personalen på kortids ringde och sa att han var på väg hem men varit orolig och retlig under dagen. Dessvärre hade han hellre inte fattat tycke för taxichauffören som hämtade honom. Lyckligtvis var han på bra humör när han kom och gick direkt in på sitt rum och åt upp sitt lördagsgodis som jag enligt rutinen ställt på hans säng.

Sedan hade vi flera bra timmar tillsammans. Vi lagade tacos och stekte ris på det sätt som han föredrar, dvs äta några tuggor och sedan värma upp maten igen. Han visade sedan att han ville att jag skulle sitta på hans säng medans han kollade ipad.

Vi kommunicerade på vårt eget sätt och många pussar och kramar blev det. Jag känner mig privilegierad över att få dela dessa stunder med honom. Det är ingen självklarhet och har i perioder inte alltid varit så.

Han hade svårt att komma till ro och somna, varpå det blev ganska sent innan vi alla kom i säng. På söndagen när jag väckte honom i god tid innan taxin skulle komma var han på dåligt humör, kanske på grund av för lite sömn. Han skulle inte ha någon mat alls utan tecknade ”Taxi” och visade bild på Ågrenska vid upprepade tillfällen. Det blev lite problematiskt en stund med en hel del ilska och jag kände hur paniken höll på att komma men lyckades hålla mig lugn och även hålla avstånd eftersom man lätt annars kan få en smocka eller två.

När taxin kom sa att jag till taxichauffören att han har sin egen ritual innan han sätter sig till rätta.

Han tittade förstående på mig och sa: ”Jag vet, jag har också en pojke med samma svårigheter. Jag vet hur det är min vän..”

Han lovade att lämna Matheo tryggt och säkert på Ågrenska. När bilen rullade iväg och jag ringde Sandra rann tårarna nerför mina kinder. Vänligheten från chauffören i kombination med den turbulenta morgonen som är vardagsmat för min dotters familj blev för mycket för denna mormor.

På eftermiddagen var det en glad kille som kom hem. Samma procedur som gårdagen, minus lördagsgodiset. Det skedde endast en incident när jag inte förstod att han ville att jag skulle skriva in ”Bamse” på ipaden när han tecknade ”Blå”. Det löste sig efter ett telefonsamtal till familjen som nu var på hemväg. Jag hörde Milian hojta i bakgrunden: ”Det är Bamse, mormor!”. Även han vet precis!
När jag till slut landade i mitt eget hem på kvällen var jag trött men ändå tillfreds över att det hade fungerat.

Jag önskar slå ett slag för andra mor- och farföräldrar eller liknande att försöka avlasta ibland. Det är allt annat än enkelt men värt det för alla inblandade i slutänden. Framför allt vill jag uppmuntra till att inte välja bort ett barnbarn som är annorlunda, utan umgås med det barnet utifrån dess förutsättningar! Det krävs mer av en men är ingen omöjlighet.

Se till att bygga en relation. Det är en helt annan värld men lyckas man bli inbjuden i den slår det gnistor.

Älskade Matheo,

Så länge jag kan och orkar lovar jag vara en del i ditt liv.

Clic the bottom

Mormor & Matheo