Det slog mig idag när jag stod och grävde i Nettos fyndlåda och småpratade med en nyanländ, gemytlig kvinna att jag har så mycket att känna tacksamhet för. Medan jag balanserade de stora chokladäggen på toppen av den minst sagt välfyllda kundkorgen både till bredden som på höjden smög sig den där varma känslan oväntat sig in i mellangärdet.

Jag stannade upp. Mina vackra barns tindrade ögon dök upp i mitt inre, när de tog emot sina påskpresenter, varpå den lille väntat gapade “Wow, ägg, surprise”. Här stod jag och log fånigt och överväldigades av tacksamhet för det “lilla” i vardagen. Herregud jag har världens finaste barn. Var och en på sitt sätt.

Jag funderade vidare och kom fram till att jag såg fram emot att åka och hämta dem på förskolan. Herregud, just vår förskola har de mest genuina och opretentiösa pedagogerna  i världen. Vilken tacksamhet.

Jag såg vidare fram emot att berätta för Matheo att idag skulle det minsann bli hans favoriträtt till middag. Tacksamheten bredde ut sig i bröstet för de två laxpaketen á la 55 kr styck. Efter att Matheo ätit minst tre filéer så skulle det ändå bli över till en matlåda att ta med till jobbet imorgon. Herregud jag har världens mest givande jobb. Även om jag kanske inte på långa vägar lyckas rädda världen så får jag i alla fall vara med om att göra skillnad i människors liv.

Tankarna spann vidare och jag tänkte att jag såg fram emot att komma hem och packa upp ledljusen som låg intryckta under den halvt tinade laxen. Så mysigt det skulle bli att tända dem i lyktorna. Tänk vilken tur att det fanns möjlighet för oss att kunna köpa vårt drömhem. Och att vi vågade. Det är inte alla förunnat. Tänk också att ekonomin, några dagar innan löning (just denna månaden i alla fall, mamma..) tillåter att handla “lull-lull”, vilket gör mig glädjefylld.  Två flugor i en smäll.

Jag började nästan oroa mig för att överhettas av alla starka känslor som helt plötsligt entrade mitt medvetande. Herregud vad givande det ändå är att plugga, älta Freud och gräva i det omedvetna.

Det gick upp för mig att jag inte på väldigt länge hade sett fram emot att tinas upp av vårens varma strålar och njuta av knopparna som slår ut. Herregud jag längtar! Jag längtar till sommaren och semester. Jag längtar efter att vara hemma med familjen i trädgården. Att bada och att hoppa studsmatta. Jag längtar efter att dricka bubbel med min kära mamma. Jag längtar efter grillaftnar tillsammans med vänner. Jag är tacksam för att så många av dem vill komma och dela Milians namngivning och mitt och Alejandros bröllop tillsammans med oss. Jag är tacksam för att Alejandro fortfarande finns vid min sida och för att vi är starkare än någonsin. Jag känner tacksamhet över livet. Över mitt liv.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.