Son-Rise är ett förhållningssätt gentemot barn med autism som togs fram av ett amerikanskt föräldrapar, Samaria och Bears Kaufmann för att hjälpa deras egen son att utvecklas maximalt.
På Unicornis facebooksida finns en länk till filmen ”The miracle of love” som är baserad på den sanna historien om familjen Kaufmann. Det är en fantastisk film som man blir varm i hjärtat av. Jag rekommenderar den starkt till er som inte sett den än.
Grundstommen i Son-Rise är attityden och tro på utveckling. Det finns ingen som utvecklas gynnsamt om omgivningen inte tror på dem och att det är möjligt.
Son-Rise lägger stor vikt vid glädje, entusiasm, energi och närvaro i arbetet med barnet.
Som vi vet motiveras inte barn med autism i första hand av sociala faktorer. De lär sig inte något bara för att andra vill att de ska lära sig det eller för att göra andra människor glada.
En förutsättning för att någon med autism skall tycka att vi är intressanta och lockas till samspel är att vi som möter dem har kul och att det syns.
Det måste med andra ord finnas lust och glädje i inlärningssituationen för att den skall bli effektiv. Det går inte att ”fejka”, dessa barn ser igenom halvhjärtade försökt innan vi ens hunnit blinka.
Personligen är det för mig lönlöst att ens tänka på träning med min son om jag en dag är arg eller ens endast ett uns irriterad. Matheo suger åt sig andras affekter som en svamp.
En annan viktig del i Son-Rise är att använda sig utav barnets intressen för att främja utvecklingen. Ett barn med autism har inte sällan vad som skulle kunna beskrivas som ”udda” intressen och tycker om att göra saker som de allra flesta skulle beskriva som annorlunda.
Istället för att döma ut barnets intressen gör man i Son-Rise dem till ett gemensamt intresse som man sedan bygger alla tänkbara former av lärande på. Denna tanke ligger nära tillhands i vår familj men är helt tvärtemot intensiv beteende terapi (IBT) som vi tränar i dagsläget. Jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg..
Ett av förhållningssättets ledord är acceptans, vilket syftar på att acceptera barnet för den det är och att inse att barnet i varje ögonblick gör så gott det kan. Det finns alltså ingenting som heter ”Du kan om du bara vill..” eller ”Så svårt kan det inte vara, du kunde ju igår..”
Förmågan till socialt samspel hos individer med autism är i regel ojämn och kan variera i och med dagsform eller från den ena stunden till den andra. Det är därför viktigt att vara lyhörd och anpassa nivån beroende på vart personen befinner sig just för tillfället. Det är lättare sagt än gjort..
Om en månad åker vi till USA, Massachusetts till ”The Option Center” för att under en veckas tid lära oss grunderna i Son-Rise. Jag måste erkänna att då jag först kom i kontakt med Son-Rise var jag en aningen skeptiskt med tanke på att; det-låter-lite-för-bra-för-att-vara-sant och för att Son-Rise saknar evidens. Evidens kan översättas med bevis om (eller vetenskapligt stöd för) insatsers effekter. Efter all forskning och studier jag plöjt igenom under de senaste åren har jag insett att även vad som räknas som evidensbaserad inom autism ter sig långt ifrån klanderfritt av många olika anledningar.
Jag har varit i kontakt med flera i Sverige som har oerhört positiva erfarenheter av Son-Rise. Att acceptera sitt barn och vilja dela sitt barns värld innan jag bygger en bro över till min låter i mina öron inte alltför orimligt. Jag gör som jag alltid gjort, går min egen väg och skaffar mig min egen uppfattning.