Jag tänker fortfarande ofta på denna händelsen som hade kunnat sluta väldigt olyckligt. Jag är så tacksam för att rätt personer, Josefin och Stefan fanns på plats. Ni är mina hjältar! Tänk att en förälders värsta mardröm leder till någonting positivt. Idag är Stefan och hans familj nära vänner till oss. Vänner jag aldrig hade velat vara utan. Efter detta är det inte helt främmande för mig att tro att ödet hade ett finger med i spelet. Tror ni på ödet?
