Vi är en skara av 69 individer från 16 olika länder. Det var mestadels föräldrar men även en del professionella, några volontärer, en mormor och en morbror som imorse samlades för veckans första lektion. Vi välkomnades av ingen annan än Bryn. Bryn är Rauns syster. Raun är navet till Son-Rise, som är modellen deras föräldrar Bears och Samahria kom att utveckla när de för 40 år sedan råddes råddes institutionalisera sitt speciella barn. Hopp är en viktigt grundsten i Son-Rise som betyder ”What is wanted can be had”. Det betyder inte att vi kommer att få det vi hoppas men inte heller att det inte kommer att ske. Vi lär oss redan i unga år att inte hoppas, för att slippa bli besvikna.

Vi har idag nosat på ”de 3 E:n, energi, excitement och enthusiasm”. Eller mer än så, vi har bland annat hoppat omkring och hojtat för kung och fosterland ”I have energy, excitement and enthusiasm because my child is assume”.

Väldigt amerikanskt och en gnutta överdrivet kan tyckas men jag är med på tåget. Vår attityd och inställning, att vi är intressantare än en gammal möbel är avgörande för hur vi lyckas inspirera våra barn att komma ut ur sin trygga bubbla. För varför ens överväga att ta steget över till det okända om de inte har den blekaste aning om att det möjligtvis kan komma någonting gott ur det? Mig hade det i alla fall inte lockat det minsta! ”En vet vad en har, men inte vad en får..”

Vi måste öva på att bli det attraktivaste valet för våra barn, b la har vi 77 olika muskler i ansiktet. En bra start är att öva på hur många olika kombinationer av ansiktsuttryck och grimaser det går att få till med dem…

Hur får vi då en ”loving, accepting attitude” i praktiken? Och hur efterlever vi det?

Vi kan givetvis inte påverka allt som sker men vi kan i högsta grad ha ett finger med i spelet hur det påverkar oss. Tänk er scenariet att ens barn tex uträttar sina behov någon annanstans än på toaletten. Tänker jag att det skedde med flit lär jag känna vrede. Tänker jag däremot att barnet gjorde det bästa det i stunden förmådde -att vi är på god väg med toaträningen blir min känsla betydligt mildare. Det är olika perspektiv på samma händelse, precis som att bonden blir glad när regnet faller för skördens skull och pojken blir ledsen för han så innerligt önskade vara ute och spela fotboll men istället fick gå in.

Nyckeln till våra barn är vår attityd. Den går inte att fejka, det ses igenom omedelbart. Våra barn läser av oss, för det är ett språk som de behärskar.

Det är inte sällan just därför våra barn föredrar att vara nära vissa personer, liksom hålla avståndet till andra.

Min ”intention” är att tro på barnet, min ”attitude” är ”you can do it”. Min ”action” i detta fall är kommunikation, tex att barnet svarar an på mitt förslag. Det bör ske i den ordningen med ”energy, excitement och enthusiasm”. Det är en viktig poäng. Jag behöver lära mig timing när jag ska ”teach/not teach”och att det är en inbjudan och inte en order!  Målet är således inte resultatet och vad barnet uppnår och att ens eget välbefinnande hänger på det. Det blir alldeles för kravfyllt för ett redan överbelastat barn. För att lyckas behöver jag utstråla att det är möjligt men samtidigt genuint förmedla att det är helt ok att barnet inte accepterar min inbjudan.

Nu somnar jag, skriver mer imorgon..

 

 

Written by 

6 thoughts on “Energy, Excitement & Enthusiasm

  1. Underbart att höra dina ord! Och Bryn är ju helt enastående. Ha en fortsatt omvälvande, bubblande, omtumlande och fantastisk vecka. Jag ska fortsätta läsa dina bloggar, det är lite att återuppleva vår Start-Up och det vill jag mer än gärna. Jag tror det är den viktigaste veckan i mitt liv. Kram!

    1. Bryn är fantastisk, vilken människa! Vi har haft en obeskrivlig vecka. Är så tacksam för att vi hade möjlighet att få vara med om denna minst sagt omtumlande upplevelse<3

  2. Alla är helt fantastiska på ”Autism Treatment Center”, och ledaren själv, Barry Neil Kaufman, vilken utstrålning. Ännu en dryg vecka efter hemkomsten har jag ännu inte landat helt mentalt. Det var en fantastisk vecka bland underbara engagerade människor, som gjort ett djupt intryck. Bloggarna från veckan, som är mycket bra skrivna, har på ett träffsäkert sätt fångat stämningen och innehållet på kursen.

    1. Jag håller med om att det var en fantastisk vecka. Omvälvande! Tack även för fina ord om bloggen! Det värmer. Det var ett nöje att lära känna dig, Johnny.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.