Herre min jesus! Idag känner jag att det är dags för en uppdatering och att dela med sig lite. I en familj med autism händer det inte sällan att mornarna blir mer eller mindre kaotiska. Med en tid att passa och en unge som inte är det minsta mottaglig för stress så är det lätt att det blir fel. I natt vaknade Matheo och kom glad i hågen in till oss för att busa. Inte speciellt populärt med tanke på att han vid dessa nattliga uppvaknanden som sker i perioder ofta skrattar hysterisk, typ som ”Jokern”. För er som inte sett filmen kan jag varmt rekommendera att bums ta er till en bio och se den. Jokern lider av svåra tics som b la yttrar sig i att han skrattar hysteriskt och inte kan sluta till omgivningens förtret. Jag tackar högre makter för att det finns melatonin (ett sömnhormon) som hjälper Matheo att komma till ro relativt snabbt. Denna fantastiska substans älskar både vi och Matheo som kan hämta den själv när han är trött och vill sova. I morse när klockan ringde 6.30 var det ingen som kom upp, allra minst Matheo. Han ville inte äventyra sin skönhetssömn och 7.10, 20 minuter innan taxin kommer fick jag under vilda protester bokstavligen slita upp honom ur sängen.
Allt blev fel, han vägrade att gå på toaletten, vägrade att klä sig, vägrade medicin, vägrade frukost osv. Han satte på sig skorna redan 7.25, jag antar att han ville slippa se mig och åka till skolan. Just denna morgonen var taxin fem minuter sen, vilket i sig inte är någonting. Häromdagen kom den inte över huvud taget! Matheo var less och gnällde och klagade, lillebror tjatade hål i huvudet på mig om några förbannade, försvunna Starwars strumpor han prompt skulle ha. Jag tog tag i Matheos axlar och stirrade honom i ögonen och väste vädjande ”Tysssssst!”. Han föll lealös ihop på golvet och grät hjärtskärande. Ingen är så ledsen som Matheo när han gråter.Jag ropade hätskt på pappa som kom ur duschen, också alldeles för sen om att jag tappar det och det är läge att han tar över. Jag hörde snabba steg och plötsligt ett illvrål från honom. Jag blev livrädd och hjärtat höll på att hoppa ur kroppen. Han skrek i panik. ”Jävlar” tänkte jag nu har han tappat det på riktigt, nu blir det psykakuten nästa. Jag glodde på honom med öppen mun och förstod ingenting. Vi är ju inne i en hyfsat bra period för tillfället. Matheo tystnade och lillebror gömde sig i garderoben i hallen där vi förvarar ytterkläder. ”En mus” hasplade han fram sig. Jag andades ut. Visserligen var det ett psykbryt inte av dess like men nu förstod jag orsakssammanhanget i iallafall. Pappa lider av svår råttfobi. Plötsligt hade jag tre ungar framför mig men fick prioritera den största av dem. ”Lugn, lugn!”. ”Där” han pekade mot köket vid sorteringen. Rösten stakade sig, jag såg ångesten i hans ögon. Jag hyschade och öppnande skjutdörren till garderoben och släppte ut den lille. ”Lugn, pappa skriker för att han är rädd för möss men det är ingen fara, de är inte farliga”. ”Jaha” svarade den lille. ”Råttan är så söt. Bor den där?”. Jag log. Matheo som kommit av sig av tumulten gjorde sig påmind igen genom sitt gnällande. Vilket dårhus! Taxin kom äntligen. Jag suckade lättat.
Jag gick in till köket för att se om galenpannan sett i syne. Jag ruckade på de vita plastlådorna från IKEA och såg ett litet ansikte som tittade fram. Musen tittade utforskande på mig och rörde på nosen. Då pappa såg en mus på vinden i förra veckan har jag gjort en ”gnagar-research” så jag har lärt mig att morrhåret, som hela tiden ser ut att röra på sig ger musen information om nuet -storleken eller formen på föremål utan att se eller röra vid dem. ”Fräcka jäkel” muttrade jag. ”Såg du” ropade Alejandro från utsidan. ”Nä, ingenting!” svarade jag. Jag gick och hämtade mobilen för att fånga bildbevis till Anticimex. Då fanns det inte ett spår efter den.
Det var en värre morgon än vanligt. Jag fick tag i Anticimex, de kommer redan imorgon. Halleluja! Fattas väl bara att hela huset är fullt av möss nu! Hoppas Anticimex löser detta inom en snar framtid. Känns ju sådär att möss endast är dräktiga i 21-30 dagar, ungarna blir könsmogna vid sex till sju veckor och att en mus kan få upp till tio kullar om året. Snälla ni! ge mig era bästa tips mot möss! Har hört att det finns kontakter med ultraljud som ger ifrån sig ljud som driver bort möss som inte vi, människor kan höra. Någon som testat? Eller blir det mest gynnsamma helt enkelt att skaffa katt? En kattunge kanske inte hade varit helt fel? Matheo avgudar katter! Kan ju slå två flugor, eller tre i en smäll. Matheo blir nöjd, katten fångar möss och pappa kan bli av med sin fobi genom exponering av möss då katterna släpar in dem i huset och man aldrig kan vara säker på att det inte ligger en död mus under täcket när man ska krypa ned i sängen om kvällen..
