De senaste månaderna har Matheo tagit ett stort steg i sin kommunikation. Hans ögonkontakt har länge varit god och språkförståelsen har utvecklats en hel del sedan tidigare. Det kan vi se genom att han är med på noterna men också att han följer enklare uppmaningar. MEN äntligen så har han börjat kommunicera mer. Både sina behov, igår när vi var ute och åkte med bilen så tecknade han ”kissa”. Först förstod vi inte vad han menade men precis som skolan säger så ger han sig inte och fortsätter tills vi förstått vad han vill, hans envishet är en styrka. Han måste ha varit väldigt kissnödig för det har aldrig hänt i bilen tidigare. Matheo kan hålla sig en hel dag om det skulle behövas. Eller så är det först nu han har förmågan att kommunicera sina behov. Han blev så fantastiskt stolt när vi förstod vad han menade och stannade bilen. Vad som också är nytt och om än ännu större är att han i större utsträckning delar med oss utan att det enbart handlar om egen vinning. Han pekar på katter och hästar och tecknar vilken färg de har eller vill att vi ska teckna. När jag hämtade honom i skolan häromdagen så utbrast han ”Mamma” när han fick syn på mig. Han tecknade först bil och sedan ”taxi”. Han frågade alltså om hur vi skulle komma hem. Han tecknade sedan ”skor” istället för att bara ta mig i handen ut i kapprummet eller hämta mina skor. Han vinkade och sa ”dådå” till sin lärare. Hon frågade om hon kunde få en kram och fick både det och även en puss. När Linda kom för att hämta Matheo häromdagen frågade han om de skulle åka o bada genom att teckna ”bada” och titta frågande på henne. Han blev inte besviken när hon efter att ha berömt honom för att han frågade om de skulle bada berättade att de skulle göra någonting helt annat. Han bara undrade liksom som det mest naturligaste i världen. Ja kommunikation i vanliga fall utan autism är väldigt naturligt och självklart.
Matheo lärde sig färger och siffrorna när han var runt 2,5 år men han har aldrig använt sina kunskaper tidigare i kommunikativt syfte. Nu är det som att han inte kan få nog av att omsätta det han lärt sig i praktiken. Mitt favorituttryck ”Den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge” kommer verkligen till sin rätt här. Äntligen! Andra skulle säkert tycka att det är något tjatigt när ungen tecknar ”bil” och pekar på bilen utanför 100 gånger men jag njuter bara. Tänk att min stora, ”lilla” kille äntligen nått denna milstolpe som en 20 månaders brukar bemästra. Än finns det hopp om utveckling. Nej hoppet har aldrig lämnat mig, det är det sista som lämnar oss och då är det kört! Sätter man det i perspektiv så säger det en del om hur svår Matheos autism är. Jag är så tacksam för teckenspråket! Aldrig hade jag i mitt liv kunnat tro för några år sedan att merparten av min kommunikation till mitt barn skulle gå genom teckenspråk. Vi använder fortfarande bildstöd eftersom Matheo är en fena på det och tänker i bilder. Det är fantastiskt att vi kan ”låna” teckenspråket samtidigt som vi pratar och på så vis nå fram till varandra. Så skönt också att det inte kräver en massa förberedelser. Jag är även glad för att även jag i min tur är galet envis och inte har gett upp med tecken som stöd (TAKK) trots att det tagit lång tid innan Matheo började teckna på egen hand. Faktiskt gav jag upp temporärt kom jag på. Jag gick redan en kurs i tecken när Matheo var 2,5 år men eftersom han ignorerade mina ivriga försök och inte ens tittade på mig tänkte jag först att det inte var någonting för oss och hoppade vidare till någon av alla de intentioner jag sysslat med. Man lär sig så länge man lär. Ge inte upp!
Matheo äter sedan jullovet gluten- och mjölkfri kost. Vi uteslöt båda för några år sedan men valde av olika anledningar att låta honom äta ”vanligt” igen. Det är en stor förändring att göra en såpass stor kostomläggning. Det sker inte utan protester och kräver att man är ihärdig.
Att spannmålsproteinet gluten och mjölkproteinet kasein kan förvärra autistiska symptom är en tes som har florerat länge. Den vetenskapliga litteraturen är fylld av småstudier. Vissa studier menar att runt hälften av alla barn med autism också har strul med sina tarmar. Jag tror och hör att det är långt många fler! Den finns också en hel uppsjö studier som visar att barnens tarmflora är rubbad. En del forskare menar att den störda tarmen leder till att tarmarna läcker och att delar av mjölk- och glutenproteiner kan ta sig in i blodbanan. När dessa når hjärnan kan de, enligt denna tes, fungera som opiumliknande substanser (opioider) och störa signaler mellan nervceller. Barnen blir helt enkelt ”höga” och avskärmade. Jag tycker att det är beklagligt att man inte följer upp dessa samband och tar dem på allvar. Gissningsvis är intresset svalt för att det inte finns några större pengar att tjäna på kostomläggningar för denna målgrupp varpå läkemedelsbolagen forskningspengar lyser med sin frånvaro.
Matheo hör inte till de värsta som är kroniskt förstoppade eller med konstant lösa magar men han kan bli väldigt ”gasig” och uppblåst. Däremot så ”knarkar” han tomma kolhydrater i form av vitt bröd och allt annat som innehåller socker och gluten- och mjölkprodukter. Att barn med autism är rigida och oerhört selektiva med sitt ätande är mer regel än undantag skulle jag säga. Konstigt att de endast äter sådant det inte tål kan man tycka men egentligen är det ganska logiskt. Liksom missbrukaren är de beroende av ”sin” drog. Med Matheo är det oerhört tydligt att han ”jagar” dessa produkter som besatt. Det är intressant att se hur han efter en tids avgiftning ätit mer varierat. Plötsligt åt han stekt kyckling en dag och potatis en annan, vilket han inte gjort sedan han var i tvåårsåldern. Det är också tydligt att han får ökade autistiska symptom i form av tics och repetitiva beteenden när han får i sig mat han inte tål. Jag kan även koppla ihop det med hans kissande på nätterna som nu minskat.
Det allra största som hänt däremot är att han blivit mycket mer kommunikativ än tidigare. Stopp och belägg kanske ni tänker nu? Men hallå hur kan jag veta att det beror på kostomläggningen? Det är givetvis omöjligt att veta såklart. Handlar det om det eller att han går på en skola där all personal tecknar och inte bara jag hemma? Eller hade detta ändå hänt i vilket fall, kanske har han bara mognat och vuxit till sig? Kanske är det en kombination av samtliga? Med säkerhet kan jag varken säga det ena eller det andra även om jag givetvis har vissa teorier som lutar åt att ingenting löser sig av sig självt. Men vet ni vad? det spelar faktiskt ingen roll! Det må vara vad som helst. Vinsterna med kostomläggningen gör det i iallafall värt att fortsätta i samma spår. Bara det att han äter bättre och slipper ha ont i magen är nog. Hela familjen har dragit ned på dessa produkter och delar av den utesluter gluten helt med fina resultat. Vi känner oss piggare och mer skärpta! Tillsammans med kostomläggningen håller jag på med ett annat ”litet” projekt. Jag går en ”Tungmetalldetoxkurs” med syftet att varsamt hjälpa kroppen att göra sig av med tungmetaller och andra gifter i form av olika preparat. Det är lång process som tar minst ett år och troligtvis får man hålla på livet ut med olika typ av intensitet. Det är inte speciellt förvånande att våra barn med neuropsykiatrisk problematik ofta är känsligare och väldigt ofta har en sämre förmåga att sköta kroppens avgiftning. De är ju känsliga mot det mesta! Rätt mat och bakterier samt förbättrad avgiftning kan behandla och lindra autism och andra neuropsykiatriska symptom är min fulla övertygelse med många andras. Jag har läst på en hel del om vad vi stoppar i oss och kortfattat kan jag säga att det skrämmer mig hur konstlad och näringsfattig mycket är nuförtiden. Givetvis så har vi i den allra möjligaste mån gått över till ekologiska råvaror för att slippa en massa onödiga gifter och konserveringsmedel. Om ni önskar läsa mer om detox och hur det går till så kan ni göra det på länken nedan. https://www.bioind.se/2018/04/24/ta-bort-tungmetaller-hos-barn-med-autism-adhd-och-andra-npf-symtom/
Malin som står bakom kursen har ett företag som heter Bioind. Hon är en vetgirig mamma som efter äldsta dotterns epilepsidiagos, autismdiagnos och selektiv mutismdiagnos gav sig ut på jakt efter den rätta kunskapen för att kunna hjälpa henne att må bättre. Nu hjälper hon i sin tur andra i liknande situationer. Jag tycker att det är intressant att de allra mest dedikerade i frågor som rör våra barn i så många fall tenderar att vara mödrarna till dessa barn.
I mitt förra inlägg berättade jag om Matheos medicinbyte av epilepsimedicin. Vi har nu nästan fasat ut medicinen med Valpotrat som neurologen och vi misstänker bidragit till viktökningen. Det verkar nästan vara för bra för att vara sant men hans aptit har redan minskat. Nu håller vi tummarna för att han fortsättningsvis får vara anfallsfri och att viktkurvan planas ut i takt med att han växer. Drömmen är såklart att han i framtiden ska få vara anfallsfri även utan medicinering..
I iallafall ber jag till högre makter för att han inte får anfall nu i dessa Corona-tider och vi står inför att behöva tillkalla ambulans eller söka vård. Sjukvården är belastad nog som den är..
Titta!