I förmiddags stämde jag, barnen, min goda vän Ellen och hennes barn träff vid motionscentralen Kotten Fontin i Kungälv. Vi har inte varit där tidigare och gav oss iväg med inställningen att vi får se hur det fungerar med våra speciella barn. Som ni vet är det relativt nytt att jag vågar mig längre och längre bort ensam med barnen. Men det gäller att utmana sig själv..

Matheo var nöjd med att lämna hemmet och pekade ivrigt på dagens bildstods första bild ”bil”. Väl framme var allt till belåtenhet tills han tyckte att vi skulle gå runt sjön innan lek på lekplatsen. Det fungerade att muta honom en liten stund med att gunga men sedan när det väl blev dags för promenaden drog han i riktning mot bilen. Jag lyckades locka med honom med en ballerinakaka. Tyvärr gick kakan med smak av ”chokladboll” sönder och smulade sig när han försökte att dela den för att bara äta chokladsörjan, vilket inte gjorde honom gladare.

Han småklagade nästan hela vägen runt sjön men ansträngde sig för att hålla ihop sig. Till min glädje ville han gå ur vagnen när vi nästan nått runt och var tillbaka där vi startade. Han tyckte att det var spännande att känna på isen med foten. Jag förklarade och visade att det inte gick att stå på den tunna isen och han fick se hur den brast och vattnet därunder. Han skuttade glatt vidare på grusvägen och tittade förundrat på sin fot som isen nu höll för. Jag var precis bakom honom när han ställde sig med bägge fötterna på isen och stod kvar. Jag sträckte mig efter honom för att håva in honom upp på land igen. Han vred sig som en ål och fintade bort mig så att han kom utom räckhåll. ”Kom Matheo” sa jag och tecknade ”farligt!” ”Akta!”. Han tittade på mig och log och tog ytterligare upproriskt ett steg bort från mig. Jag prövade min vikt på isen med ena foten som genast brast under den. Helvete nu kom paniken i ilfart. ”MATHEO KOOM!” Ju mer jag viftade och gapade desto mer skrattade han och avståndet mellan oss växte. Han vände tvärt på klacken och började att springa på isen bort från mig. Andra motionärer reagerade ”pojken på isen”, “det är Farligt!”. No shit! jag vet att det är lönlöst att höja rösten men ju mindre kontroll jag hade så var det svårt att ta sig samman. Jag fattade att det inte skulle vara till någons fördel att braka igenom isen och spräcka den så att Matheo också hamnade i vattnet men jag var beredd när han skulle gå igenom. Jag sa till Ellen att vi skulle börja röra oss bortåt för att locka upp Matheo medan jag fiskade fram mobilen i jackfickan som jag var redo att slänga av mig. Som den gamla simmare jag är vet jag att blöta, våta kläder väger bly.

En tjej med en hund i släptåg närmade sig oss med en livboj och jag skrek inte längre. Matheo hade vid det här laget stannat upp och tittade utforskande på oss. Han hörde musiken från ”Busy beaver” från telefonen och började att ta sig inåt land. Han närmade sig, som mest tror jag att han var ca 20 meter ut. Plötsligt snubblade han på den hala isen och mitt hjärta stannande nästan. Jag väntade med dunkande hjärta på braket men det uteblev. Han tog sig upp på fötter igen. Jag och tjejen med livbojen satt på huk vid kanten. Jag bad till högre makter att det skulle gå vägen. När Marheo rosig om kinderna väl var framme hos oss så kom braket. Isen vek sig under hans fötter och han gled förvånat ned till midjan i det kalla vattnet. Jag och tjejen fiskade kvickt upp honom i varsin arm. Av med overallen , byxor, kalsonger, strumpor och skor och ned i åkpåsen i vagnen på några sekunder. Det var bara den röda ”Bobbo-mössan” som stack upp och det hördes ”Beaver, busy beaver, busy beaver from amazon..” där Matheo oberörd satt och värmde sig ovetandes om faran. Jag andades ut och kände en sådan oerhörd tacksamhet för att de monontona bävrarna väckte Matheos motivation och fick in honom till land. Jag kramades med tjejen, Ellen och en äldre man som kom fram för att se hur det var med oss. Faran var över (för denna gång) och ännu en gång lyckades Matheo att ha änglavakt. I bilen hem kom tankarna på vad som hade kunnat hända. Om hur skört livet är. Det värdefulla livet som på en tiondels sekund kan ta slut..

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.