För snart en månad sedan började Matheo på fritids och veckan därefter började han i skolan. Tiden flyger..Det känns som sommaren tagit slut och det är hög tid att välkomna hösten som är min favoritårstid. Jag började skriva ett inlägg redan då som tyvärr försvann, så gör ett nytt försök nu.

Matheos skolstart har varit en riktig känslostorm, mestadels för mig. Matheo har tagit det riktigt bra utan några större bakslag. Än. Nu åker han till och med skoltaxi på morgonen och tillslut färdtjänst hem. Det har inte varit smärtfritt att rodda kring det men det är en annan historia.

Jag kan inte med ord beskriva lättnaden eller tacksamheten jag känner. Att han är trygg och bland varma människor som han visar att vi ska krama när vi träffas betyder allt för mig. Utan det kan jag inte kunnat fungera överhuvudtaget..

Sista semesterveckan kom iallafall i rasande takt och det blev dags för inskolning på fritids. Pappa skötte lillebrors på nya förisen.

Första dagen gick som en dans. Matheo tittade intresserat på bildstödet där förskolan var förkryssad och pekade glatt på skolans bild. Han stegade glatt ur bilen och gick målmedvetet mot skolan. Det var inga svårigheter att få honom att gå in på fritids heller! Väl där fick vi träffa fritidspersonalen/elevassistenterna i klassen som är samma personer. Alla var trevliga och kändes genuina. Det var även två andra elever tillsammans med sina föräldrar på inskolningen. Samtliga barn i Matheos klass har autism.

Efter 1,5 timme bar det av hemåt. Jag grät fast med ett leende på läpparna av lättnad. Kanske skulle det ändå kunna gå vägen? Väl hemma var jag helt slutkörd av anspänning och fick gå och lägga mig och sov som ett barn. Även dag två förflöt i samma anda. Personalen frågade en massa om Matheo och socialiserade med honom. De menade att jag skulle lämna honom en stund redan kommande dag, alltså dag 3 (!) ”Absolut, om ni säger så” sa jag tveksamt. Sagt och gjort. Jag lämnade honom och spenderade en stund på Frölunda Torg. Det hade gått bra. Samma sak dag 4 och även denna dag var utan missöden. Dag 5 var Alejandro med honom då jag hade ett jobbuppdrag. Hela första veckan gick som en dans! Jag träffade även då Matheos lärare som var ny på skolan. Vi hade ett bra samtal och jag fattade genast tycke för henne. Att hon var ödmjuk och menade att leken är viktig för barns utveckling, räckte för mig.

Veckan därefter var det dags för skolstart. Matheos första skoldag gick inte riktigt lika lätt. Vi var sena efter en djävulsk morgon och Matheo var inte alls med på noterna. Han var sur redan när vi satte oss i bilen. Denna morgon skulle vi dessutom skynda in i klassrummet, vilket var pest och pina, tyckte Matheo. Han visade och pekade ihärdigt mot fritids. Där ville han vara..dit skulle han till varje pris..Han brydde sig föga om hur de försökte truga och locka honom. Han gnällde klagande. Klagandet eskalerade, han gnisslade tänder så att det tillslut skar sig i öronen. Han vände bort huvudet när de gick igenom dagens upplägg med bildstöd och tecken. Första momentet inleddes med sångstund. När det kom till Matheos tur och han skulle ”välja” i sångpåsen kastade han den demonstrativt till andra änden av rummet. Han slängde sig på golvet och fäktade vilt omkring sig. Det var inte direkt läge att lämna. När han hamnar i detta skeende förlorar han kontakten med verkligheten och kan ge sig på och skada vem som helst. Det tänkte jag över min döda kropp inte låta ske hans första skoldag i iallafall. I bakhuvudet fladdrade alla perfekta skolstartsbilder upp som lagts ut av stolta föräldrar under gårdagen och säkerligen även i denna stund på vetgiriga, uppklädda och förväntansfulla barn upp. Jag kunde inte låta bli att skratta tyst för mig själv.

Så blev inte starten för mitt barn. Det var mycket som inte blev för honom som det blev för andra. Jag tittade på klockan, jag var redan sen till jobbet..

Jag drog en djup suck. Mycket lägligt var det bara 2 elevassistenter och läraren på 4 barn. En saknades och en skulle komma senare. Det blev dags att gå till musiksalen. Jag krånglade på Matheo skorna samtidigt som jag kämpade med att hålla honom på avstånd från de andra barnen. Vi förflyttade oss till musiksalen som låg brevid. Där var dörren låst. Och ingen hade nycklar! Vänta?Verkligen inte, klagade Matheo. En annan unge hängde på. Då rann bägaren över för Matheo. Jag kände paniken komma. ”Jävla skit! Jag får sjukskriva mig!”. Över min döda kropp att jag lämnar ansvaret över honom till en haltande skara tafatta idioter!

Jag gick händelserna i förväg, en av elevassistenterna sa lugnt att det skulle jag inte alls. Så fort den tredje assistenten var på plats skulle de åka spårvagn med Matheo till Slottskogen så att den dåliga starten vändes till en positiv skoldag för Matheo. Hon menade att det var viktigt att Matheo associerar skolan med någonting gott. Sagt och gjort, elevassistenten dök upp från ingenstans innan jag ens hunnit blinka och den handlingskraftiga första fiskade samtidigt fram en bild på en spårvagn och visade för Matheo. Han kom av sig och tittade frågande på mig. Han föredrog först att jag skulle göra dem sällskap men var inte svårflörtad. Jag vinkande efter dem och såg Matheos ryggtavla försvinna där han gick emellan de två elevassistenterna mot hållplatsen. ”Håll koll på nallen!”, ropade jag. ”Inga problem”, ”Det lovar vi” ropade de tillbaka utan att vända sig om. ”Jaha”, muttrade jag och gick i riktning mot bilen. Påväg mot jobbet hejdade jag tårarna. Så sen som jag redan var vid det här laget vore det en dålig idé att fördröja det ytterligare genom att behöva sminka om sig igen. En stund senare plingade det till i telefonen. Det var en bild på en leendes Matheo bland djuren i Slottskogen. Så Matheos första skoldag blev inte så dum den heller tillslut..

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.