Då var det snart dags för semester. Bäst att passa på att skriva någonting redan nu. När barnen kommer hem under sex veckors ledighet så blir det intensivt. Det blir intensivt men jag ser ändå fram emot det. Så var det inte för några år sedan när en sommarstängd förskola kändes som ett oöverstigligt berg. De var förskolan som i och med sitt andhåll gjorde att det gick. Det är inte utan sorg och lite vemod som vi tackar för oss på Grinnekullegatan 250 och redan saknar alla dess underbara pedagoger och barn. Till hösten väntar det nya utmaningar, då Matheo börjar skolan och lillebror börjar på förskolan där vi bor. Det är nu klart att Matheo ska börja på Kannebäcksskolan. Då han ska börja särskolan så får han hoppa in i första klass direkt, då de inte (än) har någon förskoleklass inom särskolan. Jag tänker att politikerna måste ordna det, väldigt märkligt att införa skolplikt från sex års ålder utan att se över samtliga skolformer. Varför ska våra barn diskrimineras? Jag tänker att jag har nio år på mig att se till att Matheo istället för att gå ut ett år tidigare än sina jämnåriga, i vilket fall som helst i alla fall går ut samtidigt om inte ett år eller två år senare. Det låter i mina öron som det rimligaste alternativet för ett barn med så stora utmaningar som Matheo. Kannebäcksskolan i Frölunda (det blir taxi för Matheo) var vårt första val med tanke på deras olika spår: Döv-och hörsel & Språkstörning. Matheo kommer ju att börja på särskolan med tanke på att han fick lindrig intellektuell funktionsnedsättning men de samarbetar mycket sinsemellan och det finns fler möjligheter för Matheo där än mot om han börjat på en annan särskola. Han är ju bara sex år och hur han kommer att utvecklas under kommande 10-års period är det ju inte direkt någon som vet. Matheo kommer att gå tillsammans med tre andra elever på lågstadiet och de har en lärare plus två elevassistenter. Något mer personaltätt än på förskolan eller i ”vanliga” skolan. Det känns bra men är ju såklart ingen garanti för att barnen stimuleras till max även om det såklart är en viktig förutsättning med tillräcklig med personal. Det återstår att se, bildstöd och TAKK är i vilket fall vardagsmat där. Att barnen vet vad som ska hända är A och O. Som ni säkert förstått ställer jag höga krav på de som spenderar en stor del av dagen tillsammans med min son. Jag har inga orimliga förväntningar men önskar så innerligt att jag ska känna förtroende för deras verksamhet och våga släppa och lita på att de arbetar optimalt med Matheo utifrån hans förutsättningar. Jag skiter i hur långt han kan räkna men önskar att han får stöd i att förmedla sig. Tänk om de kunde ge mig tips! Magkänslan efter att ha besökt skolan (har inte träffat läraren än) är inte helt hundra. Det behöver i mitt fall inte säga så mycket. Jag är allt annat än naiv när det kommer till Matheo och handlar om autism. Jag har ju liksom redan gått in i väggen rätt hårt tidigare, som när jag trodde att bara vi fick komma till habiliteringen så skulle allting ordna sig..Det kanske är bra att mina förväntningar är realistiska så att jag kanske rentutav kan få bli positivt överraskad? Jag tror att det är rätt för Matheo att gå vidare. Han är färdig med förskolan och har en trygg bas där han etablerat ovärderliga relationer men han behöver andra utmaningar. Det känns som om det verkligen har lossnat med hans kommunikation. Efter senaste ”intensive” med ”allt om autism” så samspelar han och pekar, gestikulerar, ljudar och tecknar för fullt. Han vill så gärna få oss att förstå och anstränger sig till max! Han är så ihärdig och det gör så ont i hjärtat de gånger när vi ändå inte förstår honom ”MAAAMMA”, ”PAAAPPA” ropar han och fixerar oss med blicken med huvudet på sned. Men han är där! Det är så fantastiskt när han lyckas göra sig förstådd som häromdagen när vi andra i familjen ville äta på ”Göteborgs wok” och han förmedlade att han minsann efter att ha scannat av buffén inte var det minsta imponerad. Nä Mc Donalds stod på hans lista. Så det var bara att vrålhungrig med den läckra tallriken framför sig snällt resa på sig och pallra iväg till Mc Donalds tillsammans med den lille ”diktatorn”. Detta var inte det ”stora” han förmedlade, utan det var i kön när jag skulle betala hans ”lilla menyn” med naturell cheeseburgare utan kött som han klart och tydligt sa ”ÄPPLE” och pekade och för att förtydliga även tecknade äpple. Vilken seger! Ni som har barn med autism eller språkliga utmaningar förstår vad jag pratar om. För er andra vill jag berätta att hade han inte kunnat det hade det istället kunnat resultera i ett ”meltdown” där han hade skrikit, gapat, gråtit och slängt sig på golvet. Han hade agerat ut sin förtvivlan på mig (som att bita mig i kinden, vilket han gjorde på midsommarafton. Märket påminner fortfarande om det). Den bruna papppåsen med maten hade han knölat ihop, bitit sönder så att allting bara blev mos och så hade vi istället för att ha en trevlig familjelunch nedslagna fått sätta oss i bilen och åka hem. Det här går inte över på fem minuter för att man är konsekvent eller något annat dumt.

Nu blev utfallet ett helt annat. Det var en mycket nöjd kille som tog min hand och med den bruna påsen med sina äppelbitar i högsta hugg traskade tillbaka till ”Göteborgs Wok”. Äntligen blev det dags för även mamman att i lugn och ro, hela en och en halv timme kunna sitta ned och äta tillsammans med HELA familjen. Denna dagen kommer jag att leva länge på. Innan detta hade vi dessutom besökt specialisttandvården och varit inne i stan för att ordna pass. En sådan dag kräver en del förberedelser och ansträngningar. Men det gick som en dans, Matheo väntande på sin tur, satte sig på stolen och tittade in i kameran. Inga problem att få en autistisk unge att visa upp ett neutralt ansiktsuttryck här inte! Utan några som helst protester lämnade han även fingertryck. Detta trots att det var rena ”vilda västern” därinne på passexpeditionen med diverse ljud och ljus med folk som snörvlade, ungar som grät och en lustig kärring som ”attackerade” Matheo för att det sparsamma ljudet på telefonen störde henne. Enligt människan sade hon sig arbeta med barn med autism. Knappast! Då borde hon haft vett att inte stressa föräldrarna ytterligare i en redan utsatt situation. Att få lillebror att inte skratta och göra grimaser på sitt kort var det som utmanade allra mest. Tur att hot biter på honom..Ibland blir det inte riktigt som man tänkt..

Nästa vecka är jag själv med barnen, pappa jobbar en vecka till. Vi har en del aktiviteter på schemat, b la åker vi på egen hand till Kalmar och hälsar på en tjej och hennes familj vi träffade på Son-Rise utbildningen i USA för två år sedan. Det ska bli spännande! Först och främst en 4,5 timmars bilfärd..Jag älskar att det nu är möjligt att fixa mina små ilbattingar själv utan att vara beroende av någon annan. Givetvis måste vi fortfarande välja aktiviteter och umgänge med stor omsorg. Jag är inte rädd för att hamna i utmanande situationer men undviker gärna självklara hinder. Så vad kan det då vara? Vi undviker att planera in för mycket, vi minimerar stökiga miljöer och undviker människor som inte vill förstå sig på Matheo och ger oss negativ energi, istället för positiv. De som accepterar Matheo som han är och är nyfikna utan förutfattade meningar umgås vi gärna med. Vi ska även åka till Barcelona några dagar för att hälsa på vänner. Hur det går har vi ingen aning om, men vi tänker inte låta autismen vinna över oss heller, vi vill göra så mycket som bara är möjligt. Vi ska även på ”Teckenläger” till Tanumstrand genom DHB, en förening vi är med i för döva-hörselskadade och barn med språkstörning. I Tanumstrand har ju Matheo varit varenda sommar sedan han föddes så vi hoppas att det kommer gå bra. Vi räknar dock inte med att det kommer att gå att lämna över omsorgen om honom till någon annan när det är undervisning för föräldrarna utan vi får nog turas om att vara med honom. Vi kommer också att hinna att vara hemma en del. Poolen är uppsatt och Matheo badar flera timmar om dagen. Förhoppningsvis håller barnen sig sysselsatta på ”Fort Saavedra” så att vi kan ägna oss åt i alla fall några av husets projekt..

Ha en fin sommar och ta hand om er!

Written by 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.