Igår skrev jag om utredning och diagnoser och jag fortsätter på samma spår idag.

Jag blir provocerad av de ständiga diskussionerna som förs om föräldrars ”slapphet” och oförmåga att ta sitt föräldraansvar och att lära sina barn ”vett och etikett”. Det är så mycket okunskap som ligger bakom dessa uttalanden. Jag känner ett ansvar att dela med mig av min kunskap och för att stå upp för de ”svaga” som dag efter dag blir sparkade på. Dem jag pratar om är barnen och deras sk ”slappa” föräldrar som ”skiter” i att lära sina telningar färdigheter som att det är ”fult att ljuga”, oförskämt att inte säga tack/komma försent eller att inte prata med munnen full, inte sitta still osv osv.

Till alla ni som anser sig ha rätten att avfärda diagnoser såsom ADHD och andra diagnoser som en ursäkt för att slippa sitt föräldraansvar, vill jag be er att stanna upp och tänka till. Vilken kunskap har ni om dessa barn? vet ni någonting annat om deras beteende än att de är ”ouppfostrade”?

Vet ni förresten vilka tidiga tecken som indikerar på neuropsykiatriska svårigheter?

Ni som vet, känn er fria att hoppa över. Ni andra, nedan listar jag tidiga tecken;

En annorlunda motorik, som om klumpighet eller en stel ansiktsmimik
En annorlunda perception, som överkänslighet mot beröring, ljus eller ljud.
Språksvårigheter
Svårt att reglera aktivitetsnivå och impulsivitet
Avvikande beteende, kraftiga humörsvängningar
Svårt med social interaktion och ömsesidighet, som svårt att initiera delad uppmärksamhet.
Sömnproblem
Allmän fördröjd utveckling

Det är komiskt att de som nästan i samtliga fall vräker ur sig sina åsikter är föräldrar till barn med en avsaknad av dessa svårigheter. Tro mig jag har en gång i tiden varit precis som ni. Det är enkelt ju mindre man vet att tycka och tänka när man endast utgår från sig själv och sina egna erfarenheter. Jag skäms över uttalanden jag gjort innan jag ens själv var förälder som ”det är bara att säga ifrån”, ”det är bara att vara bestämd och visa vem som bestämmer”, ”det är BARA…”. Jag vill passa på att be om ursäkt till dem jag trampat på tårna. Vad visste jag om varken barn eller deras tidiga utveckling då?

Jamen det är väl givet att det ”är BARA” om man inte ens har några ungar eller det råkar fungera på ens eget barn. Har du turen att det förhåller sig såpass smärtfritt och att din uppfostran bär frukt endast genom ett uns av sunt förnuft fortsätt då i samma stil! MEN, det betyder inte för att det fungerar på DITT barn att det fungerar på SAMTLIGA barn! Försök att hålla det i minnet. Försök även att inta en mindre dömande position och en gnutta ödmjukhet. Världen blir så mycket trevligare då. För att du vet hur du ska nå fram till ditt eller dina barn så ger det dig inte tolkningsföreträde att VETA hur alla andra bör handla och bete sig.

Ja, det är sant att antalet diagnoser har ökat men det är en FELAKTIG missuppfattning om att det generellt är för lätt att få en diagnos eller att det finns en omfattande överdiagnostisering. Läs gärna gårdagens blogg där jag skrev om komplexiteten i utredningsarbetet.

Visste ni förresten att man för att man ”ens” ska få ADHD så krävs det minst sex av nio symptom i området ”ouppmärksamhet och minst sex symptom i området som handlar om ”hyperaktivitet och impulsivitet”. DESSUTOM för att få en diagnos så skall alla dessa symptomen ha funnits över tid och avvika från den förväntade utvecklingsnivån. Vidare ska ett flertal av symptomen även ses i minst två olika områden (ex hemma, i skolan, i samvaro med vänner, aktiviteter osv). Det ska därtill finnas klara belägg för att symptomen stör eller försämrar kvaliteten i funktionsförmågan socialt, i studier eller i arbete. Jag fortsätter, symptomen skall inte bättre förklaras genom någon annan form av psykisk ohälsa. Nu kommer vi till det viktigaste av allt! Symptomen får INTE heller endast utgöra manifestationer av TROTS eller bristande förmåga att förstå uppgifter eller instruktioner. För att man har några av dessa drag betyder det alltså inte att man har ADHD! Vill ni veta mer om diagnoskriterier för tex ADHD läs gärna mer i DSM-5 som står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders.

Att fler får diagnoser menar forskningen till skillnad mot er beror på att mätverktygen för att hitta symptomen har blivit bättre. En funktionsnedsättning kan nu tex upptäckas redan på BVC, vilket underlättar tidigare stöttning och förståelse av barnet.

Många människor med svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet & impulsivitet behöver dessutom mer stöd än tidigare, eftersom kraven i samhället är betydligt större i dag. Ett större antal individer diagnostiseras således av den enkla anledningen att fler söker hjälp.

Kolla bara på hur skolan ser ut idag. Förr var skolans form mer strukturerad och undervisningens innehåll inriktad på fakta, medan det i dag krävs att du ska analysera och resonera redan från låg ålder. ”Reggio Emila” pedagogik släng dig i väggen! För dem med exempelvis autism resulterar detta i en svår utmaning som ofta medför stödbehov. Som vuxen är också pressen och kraven i arbetslivet högre idag men det är en annan diskussion. Vet ni förresten att man inte ÄR funktionshindrad? Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Tror ni att ADHD-ungen idag skulle setts som funktionsnedsatt i ”jägarsamhället”?

Ojsan! då skulle man kanske kunna säga att det är samhället som bidrar till att alltfler individer inte ”håller måttet” och ”stämplas” som funktionsnedsatta? Ta gärna till er denna förklaringsmodell ni ”besserwissrar” som utövar häxjakt. Istället för att lära era barn om hur man mobbar genom att blänga på och frysa ut dessa föräldrar till dessa barn med svårigheter när ni bjuder hela klassen på kalas förutom deras ”bråkstakar”. Istället för att vid hämtning tissla och tassla med andra om barnen som ”förstör” för era ”perfekta” barn och att de minsann inte har i en vanlig skolklass att göra, fråga istället om hur ni kan underlätta i kontakten med dessa barn. Fråga och försök att sätta er in i dessa föräldrars och barns situation. Ni kanske till och med på kuppen lär er någonting? Jag lovar, alla kommer att vinna på detta, även ni! Förresten så finns det inga skolor för barn till ”slappa” föräldrar så ni kommer ändå att få dras med dem då man räknar med att upp till tre barn i varje skolklass har någon typ av neuropsykiatri.

Jomen menar jag då att inga föräldrar är ”slappa”?! säkert existerar det, vem är jag att utesluta det? men jag tror snarare att det i nästan samtliga fall handlar om en oförmåga på olika sätt. Jag möter en del av dessa föräldrar i mitt arbete på socialtjänsten men jag tänker inte att man behöver gå som långt som till psykisk sjukdom och till missbruk för att man ska ha viss oförmåga i sitt föräldraskap. Jag träffar många olika föräldrar dagligen i mitt arbete. Normalbegåvade, hårt arbetande föräldrar tycker också att det är svårt att bemöta och uppfostra sina barn, särskilt de som har barn med ovan nämnda svårigheter..

Jag säger som professor Christopher Gillberg i en intervju uttalade sig angående ”faran med att stämpla ungar med diagnoser hit och dit”. ”Det är svårt att säga vilket som är värst; att få problemen uppmärksammade men felaktigt diagnostiserade eller att inte få dem uppmärksammade över huvud taget”.

Spelar det egentligen så stor roll vad som är hönan eller ägget i dessa barns beteende? De behöver allt stöd och förståelse som de kan få i vilket fall för att utvecklas till goda samhällsmedborgare. Om denna förståelse och stöd uteblir som när en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning förblir oupptäckt eller förringas då är vi ute på riktigt hal is..

Som jag brukar säga, en funktionsvariation som autism eller ADHD förstör ingens liv. Den kan snarare berika! Det som förstör är människors okunskap och det som deras bemötande leder till; ångest, depression, skolfrånvaro, kriminalitet och drogmissbruk..

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.