För några veckor sedan for  jag och Matheo på utflykt till Jönköping och besökte en privat logopedimottagning. Jag hittade Anna och Karolina på nätet, de är logopeder som jobbat på habilitering med barn som har autism och  sedan särskilt har riktat in sig på barn med dyspraxi när de startat eget. Ett välbehövligt alternativ.

Min tanke med besöket var att se huruvida det skulle vara möjligt för Matheo att delta i deras sommarskola. Matheo var sådär nöjd med besöket till en början. Han visade sitt missnöje genom ett utbrott som varade i de ”klassiska” 14 minutrarna (ja, har man barn med ”meltdowns” titt som tätt, då klockar man för att veta hur länge man behöver fokusera på att utstråla trygghet för att inte förvärra utbrottet).

När han efter att ha bitit sönder två pjäser i logopedens spel och snorig och hulkandes upptäckte att det fanns varm choklad i kaffemaskinen i korridoren var det som att vända på en femöring.

Han sprack upp i ett leende och sysselsatte sig med att sörpla choklad, (ingen kan dricka så skållhett som han. Hans perception är verkligen någonting helt annat än vad man är van vid) vid ett litet bord, resa sig, springa fram till maskinen, ta en ny kopp, trycka på knappen, sätta sig, fortsätta att sörpla och sedan så började det om. Givetvis råkade han spilla på både byxor och tröja och heter man Matheo går det inte an att behålla kläderna på omän med en minimal fläck. Mamman som stressat direkt från jobbet hade såklart i all hast glömt extrakläderna hemma. Det slutade med att han förvandlades till ”djungelboks-Mowgli”och fortsatte aktiviteten endast iförd ett par små kalsonger (visserligen blå och inte röda men likheten är slående). Jag kunde inte annat än att skratta när en personal på vårdcentralen leende passerade oss. Min lilla knäppis studsade runt som en duracellkanin med chokladmuggen i högsta hugg. Nu var han nöjd i allafall! och logopeden kunde få ta del av hans kommunikation när han var i sitt esse. Kan det bli bättre?

Tänk vad fantastiskt när man förstår sig på ett annorlunda barn och kan möta det precis där det befinner sig!

Tänk vilken skillnad endast ens inställning har.  Acceptans som är ett av ledorden i ”Son-Rise” finns alltid med mig (nästan i allafall).

Numera har jag vett att uppskatta allt oväntat som sker tillsammans med Matheo. Det blir sällan tråkigt i allafall.

Logopedens åsikt var att hon liksom jag tyckte att Matheo visade flera tydliga symptom på dyspraxi. Han kommunicerade hela tiden intensivt med kroppsspråket och med blicken. Han tittade på våra munnar såsom han så ofta gör och sökte trevande orden han letade efter. Ibland kom dem fram ”rätt” (förståligt) och ibland hoppade någonting helt annat fram. Precis vad som är typiskt vid dyspraxi när barnet har svårt att koordinera munmotoriken.

Carolina sa att hon rekommenderade oss att vänta med styrd språkträning och sommarskolan och menade att vi istället skulle fokusera på tecken och att leka fram språket. Att med glädje få honom att våga och vilja använda sitt tal. När vi inte visste om Matheos talsvårigheter så tänker jag att han pressats för hårt att tala tills han efter misslyckande på misslyckande helt tappade suget. Min fine lille kille knäckte för länge sedan språkkoden och gjorde så gott han kunde. Han kämpade sig blå tills han tillslut tystnade.

Det gör så ont att tänka på det men jag försöker att fokusera på att vi gjorde så gott vi kunde utifrån de förutsättningarna vi hade då. Det tjänar ingenting till att förebrå sig själv, däremot är det viktigt att dra lärdom om sina erfarenheter och att blicka framåt.

Jag tog till mig logopedens kloka ord. Vi kommer att gå på den linjen. Nästa steg är att introducera tecken i större utsträckning för att inkludera Matheo och ge honom en alternativ kommunikation (TAKK). Jag skriver mer om Teckenutbildningen i ett annat inlägg som vi hade förra helgen hemma hos oss tillsammans med min goda vän Ellen. Det var riktigt lyckat!

Matheo ska utredas igen till hösten inför skolstart. Mynnar utredningen inte ut i autism med språkstörning drar vi tillbaka till Jönköping och kör en privat utredning som även går att göras på mottagningen. Jag är oerhört angelägen om denna diagnos då den krävs för att Matheo ska beviljas plats på en SK ”språkskola” med mycket alternativ kommunikation (AKK) och fokus på språket. Det är vad jag tänker nu motsvarar hans behov bäst. Hur det blir återstår att se..

När det blev dags att säga ”hejdå” gjorde ”Mowgli” ingen ansats till att vilja lämna. Han ställde tillbaka skorna och pekade demonstrativt att han önskade vara kvar. Nöjda med dagens besök och 950 kr fattigare på fickan tog vi helg och åkte tillbaka till Göteborg.

Vill ni läsa mer om hur logopederna arbetar kan ni göra det på www.logopedbolaget.se

 

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.